If I Could Just hold you tonight

Träningsvärk och tankar. Det är min dag i ett nötskal. Hade boxning på idrotten igår och sen halvfys på ju-jutsuträningen, efter det är man ganska slut i kroppen, dvs. det känns som att jag har stora blåmärken över hela ryggen, nicht gut. Iallafall dagen va rätt bra, lugn men med ett sam-prov som avslutning. Provet gick ganska bra, missade lite saker jag sen insåg att jag kunde, men men, inget att gräva ner sig för. Keep up the good work! Efter skolan åkte jag ner på stan med julia. Vi gick och gjorde ett sista desperat försök att hitta sommarjobb. Det gick åt pipsvängen men vi höll gott humör ändå. Satte oss vid ån och pratade med fåglar, haha. Sen kollade vi på massa skor och sedan åkte vi hem.

   

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och kanske är jag äckligt duktig och börjar plugga lite på engelskaprovet, men det där lovar jag inte.
Imorgon åker bror tillbaka till England och lämnar sin lillasyster ensam och övergiven i lilla Uppsala. Hoppas han fixar kursen där borta och lär känna massa engelsmän och kvinnor, höhö. Dock kommer jag sakna honom som en gris och en liten tår kommer nog att falla från min kind, men han kommer snart hem igen<3. I maj åker han och pappa till carlifornien på semester och lite jobb av pappa, usch att jag ska ha alla de där nationellaproven då! Morr. Men det blir fler gånger säger pappa, hoppas. Mor och jag ska iaf dra till Götet som plåster på såren, ska bli mys.

Imorgon träffar jag nog ängeln-amanda, blir mys det <3

xo
/Gabriella

A new day

Lovet är slut och allt jag överhuvudtaget längtar efter är att kunna ligga där i solen, hemma i sin trädgård och slippa oroa sig om att prestera och plugga. Jag är så trött på skolan att jag skulle kunna spy. Jag kanske inte visar det sådär jätte tydligt just för att alla underbara klasskompisar gör att jag kan ta mig igenom dagen, men så fort jag kommer hem så brister det och jag vill bara stänga in mig i en mörk vrå och dra något gammalt över mig. Jag har svikit min mattelärare genom att inte prestera som jag lovade, jag kommer att kämpa för provet på fredag men patrick, hoppas inte på för mkt.. Det är som att all kraft jag hade när jag började ettan är helt bortblåst och jag går in i den svacka jag alltid haft. Våren hjälper mig inte längre att ta mig upp utan den snarare drar ner mig, ner till botten. Visst bubblar det till i magen av vårförälskelse men den varar inte så länge eftersom hjärnan omvandlar det till tankar som är omöjliga att rubba. Jag önskar jag kunde vara kär och känna den närhet som så många upplever just nu. Dock har inte den rätta passerat och ju längre tid det tar desto mer längtar jag. Jag ger och ger men får alltid bara så lite tillbaka. Jag önskar det kunde förändras till något fint och bra istället för något fult och dåligt. Tack och lov för att jag har idrotten, den får mig att tänka på annat. Magen har börjat göra uppror, jag känner inte hunger längre. Men för att inte bli ett psykfall äter jag men inte för att bli mätt utan för att jag vet vad som händer annars.
Kom och dra upp mig härifrån innan jag faller dit ordentligt. Men det ska förhindras förhoppningsvis.
Snart kommer det nationellaprovet och ännu mer krav. Jag känner hjärtat bulta bara jag tänker på det. Förra året var det så nära, hur ska det gå i år tro? Det är det bara jag som vet och det oroar mig.

/Gabriella

RSS 2.0