att försvinna in i sig själv

jag vet inte hur länge jag ska gå runt och ta, ta, ta och få 50% tillbaka. Hur länge jag ska känna mig nere i skiten, hopplös som en groda utan ben, less på allt och alla och hur länge jag ska bli besviken. När löften bryts, när käften gör ont, när ångesten slår till och när allt bara känns så jävla meningslöst. Jag är ledsen om jag klagar för vad har jag egentligen att klaga på men hey även den bästa relationen kan sjunka djupt. Jag är less. Less på att bli tagen förgivet, less på att få lite tillbaka. Less på att vara jag. Tack som fan att jag drar snart, kunde inte komma mer lägligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0