14 november. Det är kallt.

Att man kan förändras så himla mycket på bara 2 år. Både till det bättre och det sämre. Min tränade och smidiga kropp saknar jag verkligen. Saknaden av att bara träna skiten ur musklerna och äta ordentligt. Saknar ibland vem jag var då fast ändå inte. Jag var osäker men ändå så säker. Jag var kär i fel kille och trodde på kärlek vid första ögonkastet, att det ögonkastet skulle hålla mer än 3 månader. Jag försökte forma min framtid, misslyckades och lyckades. Gjorde saker, andades på ett annat sätt än idag. Jag vet inte hur jag förändrats men det jag inte såg förut ser jag idag. Jag är nog lika svag som stark idag. Jag tänker och prioriterar på ett annat sätt men ändå saknar jag vem jag var. Jag saknar alla minnen och alla fina personer som korsat min väg.

Ibland är livet bra konstigt och jävlar vad fort det går.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0